Anomalochromis thomasi

Afrikansk fjärilsciklid, en medlem av den mångsidiga familjen Cichlidae, är en fängslande dvärgciklid från Västafrika. I sin naturliga miljö lever den i långsamt flytande, grunda vatten i kustnära floder och bäckar, ofta kännetecknade av mjukt, lätt surt vatten och ett bottenmaterial täckt av lövrester och detritus. Dessa miljöer är vanligtvis rika på vegetation, vilket ger gott om skydd.

Att återskapa dessa förhållanden är nyckeln till framgångsrik skötsel i hemmakvariet. Denna art trivs i mogna akvarier med stabilt, varmt tropiskt vatten och ett pH-värde som sträcker sig från lätt surt till neutralt. Lugn vattencirkulation föredras, eftersom den efterliknar de lågflödesmiljöer som den härstammar från. Bottenmaterialet bör bestå av fin sand eller slätt grus för att tillgodose dess naturliga beteende att sila efter mat och rota runt växter. En detaljerad akvarieinredning med tät plantering, drivved och grottor ger nödvändig trygghet och etablerar tydliga revirgränser, vilket är avgörande för denna art.

Som en allätare (omnivor) består dess kost i det vilda av små ryggradslösa djur, alger och organiskt detritus. I fångenskap är en balanserad kost avgörande för dess hälsa och vitalitet. Ett högkvalitativt sjunkande pellets eller flingfoder bör utgöra basfödan, regelbundet kompletterat med fryst eller levande foder som artemia och daphnier, samt blancherade grönsaker. Denna varierade kost säkerställer att den får alla nödvändiga näringsämnen och uppmuntrar naturliga födosöksbeteenden.

Socialt sett är den afrikanska fjärilscikliden en fascinerande studie. Den anses generellt vara en av de fredligare cikliderna och kan hållas i ett sällskapsakvarium med andra lugna fiskar av liknande storlek. Dess sociala struktur kretsar dock kring att bilda monogama par. När ett par har etablerats, kommer de att göra anspråk på ett revir, vanligtvis i akvariets nedre till mellersta delar, och försvara det kraftigt, särskilt under lek. Denna revirhävdning är vanligtvis hanterbar och riktar sig främst mot artfränder eller fiskar som tränger in i deras valda område. Dess måttliga aktivitetsnivå och fokuserade revirförsvar gör den till ett dynamiskt men inte överdrivet störande tillskott i ett välplanerat sällskapsakvarium.

Anomalochromis thomasi är en sötvattensfisk som tillhör familjen Cichlidae och är den enda validerade arten inom sitt monotypiska släkte, Anomalochromis. Den är infödd i de kustnära flodsystemen i Västafrika, inklusive Sierra Leone, Guinea och Liberia, och dess taxonomiska klassificering placerar den inom ordningen Cichliformes. Dess IUCN-bevarandestatus är listad som Livskraftig (Least Concern), vilket indikerar en utbredd och stabil population i sitt naturliga utbredningsområde, även om lokala populationer kan vara utsatta för antropogena påfrestningar som habitatförstöring.

Morfologiskt uppvisar A. thomasi en lateralt sammantryckt, eller kompressiform, kroppsform. Denna kroppsbyggnad är en anpassning för manövrerbarhet inom de strukturellt komplexa, tätt bevuxna och långsamt flytande vattenmiljöer den bebor. Dess fysiologi är anpassad till varma, mjuka och lätt sura vatten med låg mineralhalt. Arten uppvisar en medelhög ämnesomsättning och motsvarande syreförbrukning, och trivs i förhållanden med lågt vattenflöde men kräver väl syresatt vatten för optimal hälsa. Den har en relativt låg biologisk belastningsfaktor och avfallsproduktion för sin storlek, vilket tyder på en effektiv metabolisk bearbetning.

Ekologiskt fungerar A. thomasi som en allätare (omnivor) och spelar en roll i de bentiska och epifytiska näringsvävarna. Dess födosöksbeteende involverar att sila bottenmaterial och konsumera biofilm från ytor, ett beteende som under miljöinteraktioner klassificeras som en "biofilm_consumer" och "plant_rooter" (biofilmkonsument och växtrotare). Denna kost består av detritus, alger och små ryggradslösa djur som finns i bottenmaterialet och på nedsänkta ytor. Denna födosöksaktivitet bidrar till näringscykeln i dess habitat. Socialt är arten känd för att bilda monogama par och uppvisar tvåföräldravård av sin avkomma. Detta komplexa sociala beteende, kombinerat med dess definierade revirhävdning under reproduktionsperioder, är karakteristiskt för många medlemmar i familjen Cichlidae.

Att odla afrikansk fjärilsciklid anses vara ett måttligt utmanande men givande projekt, lämpligt för den engagerade hobbyisten. Denna art bildar starka, monogama par, så det är bäst att skaffa en liten grupp ungfiskar och låta ett par bildas naturligt. Alternativt kan en bekräftad hane och hona introduceras i ett odlingsakvarium. Att könsbestämma individer kan vara svårt, eftersom könsdimorfismen är subtil. Generellt kan hanar vara något större, smalare och utvecklar ofta spetsigare förlängningar på rygg- och analfenorna jämfört med de rundare, fylligare honorna.

För en framgångsrik lek rekommenderas starkt ett dedikerat odlingsakvarium. Detta akvarium bör ha fint sandsubstrat och vara inrett med gott om platta, släta ytor som flodstenar, bredbladiga växter eller keramiska fat, eftersom dessa fiskar är substratlekare. Vattenförhållandena bör hållas rena och stabila, inom deras föredragna varma, mjuka och lätt sura intervall.

Lekuppvaktningen innebär att paret väljer ut och minutiöst rengör en lekplats. Honan kommer sedan att lägga rader av klibbiga ägg på ytan, vilka hanen följer tätt bakom för att befrukta. Efter leken uppvisar båda föräldrarna utmärkt yngelvård. De kommer att vakta äggen aggressivt, fläkta dem med sina bröstfenor för att säkerställa konstant syresättning och förhindra svampbildning. Eventuella obefruktade eller mögliga ägg tas vanligtvis bort av föräldrarna.

Efter några dagar kläcks äggen till yngel (wrigglers). Föräldrarna kan flytta ynglen till förgrävda gropar i bottenmaterialet för ytterligare skydd. När ynglen blir frisimmande, vanligtvis inom en vecka, kan de matas med mikroskopisk föda som infusorier eller nykläckt artemia. Föräldrarna fortsätter att vakta yngelmolnet och guidar dem runt i akvariet för att söka föda. Att upprätthålla utmärkt vattenkvalitet genom små, regelbundna vattenbyten är avgörande under detta stadium för att maximera ynglens överlevnad.