Apistogramma cacatuoides

Kakadua dvärgcikliden är en livfull och personlighetsfylld fisk, vilket gör den till ett populärt val för akvarister. Sitt namn har den fått från hanens imponerande ryggfena, som han kan resa likt en kakaduas tofs vid uppvisningar av dominans eller under lek. Hanarna är färgsprakande, ofta med nyanser av rött, orange och blått på fenorna, medan honorna är mindre och vanligtvis har en mer dämpad gulbrun färg, som övergår till en slående kanariegul nyans när hon tar hand om sin avkomma.

Fiskarna är nyfikna och intelligenta och ses ofta utforska varje vrå och skrymsle i sin miljö. De kräver ett akvarium med ett mjukt, sandigt substrat för att tillgodose deras naturliga tendens att sila sanden efter mat, tillsammans med gott om gömställen som små grottor, drivved och tät växtlighet. Detta ger dem trygghet och gör det möjligt för dem att etablera revir. Även om de anses vara revirhävdande kan de hållas med andra fredliga, liknande stora fiskar som uppehåller sig i de övre delarna av akvariet, såsom små tetror eller rasboror. En varierad kost bestående av högkvalitativa pellets eller flingor, kompletterad med enstaka fryst eller levande foder som artemia, säkerställer att de förblir friska och visar sina bästa färger. Deras aktiva men inte hyperaktiva natur gör dem till ett fängslande blickfång i ett välstrukturerat sällskapsakvarium.

Kakadua dvärgcikliden, Apistogramma cacatuoides, är en fascinerande art för den engagerade akvaristen tack vare dess komplexa beteenden och slående könsdimorfism. Hanarna är de som stjäl showen; de blir betydligt större än honorna och utvecklar förlängda fenstrålar på de första taggarna i ryggfenan, vilket skapar den ikoniska 'kakadua'-tofsen. De har också förlängda bukfenor och mer utarbetade, färgstarka stjärtfenor. I kontrast är honorna mindre, rundare och uppvisar en kamouflerande gulbrun färg som övergår till en intensiv 'yngelvårdsgul' färg under lek och skötsel av yngel. Denna färgförändring signalerar hennes moderskapsstatus till hanen och andra fiskar.

Socialt sett är arten typiskt polygyn. För en lyckad konstellation är det idealiskt att hålla en hane med ett harem på två till fyra honor i ett välmöblerat akvarium. Akvariet bör inredas för att skapa brutna siktlinjer med hjälp av drivved, stenar och tät plantering. Detta gör det möjligt för honorna att etablera enskilda, mindre revir, var och en centrerad kring en lekplats som en kokosnötsgrotta eller en skreva i inredningen. Hanen patrullerar och försvarar ett större, övergripande revir som omfattar alla honornas domäner. Smeknamnet 'Big Mouth Apisto' (Stormun Apisto) kommer troligen från deras stora munnar i förhållande till kroppsstorleken, som används både för att sila substratet efter mikroskopiska kräftdjur och för imponerande reviruppvisningar mot rivaler.

Lek kan initieras genom att tillhandahålla utmärkta vattenförhållanden och en proteinrik kost av levande och fryst foder. Honan väljer en grotta, lägger sina klibbiga ägg i taket och vaktar dem ihärdigt. Hon är den primära vårdnadshavaren, som fläktar äggen och senare vallar de frisimmande ynglen, medan hanens roll främst är att försvara det yttre reviret från inkräktare. Vattenkemin spelar en avgörande roll; även om de är anpassningsbara, uppmuntrar mjukare och surare vatten ofta till mer framgångsrik lek och kan påverka könsfördelningen hos ynglen. Torra löv och tanniner från drivved är inte bara estetiska; de hjälper till att efterlikna svartvattenförhållandena i deras hemmavatten i Amazonas, sänker pH-värdet och ger antimikrobiella fördelar som kan skydda de känsliga äggen och ynglen från svampinfektioner.

Apistogramma cacatuoides, en medlem av familjen Cichlidae, är en väldokumenterad art hemmahörande i Amazonasflodens avrinningsområde, specifikt i långsamt flytande skogsbäckar, bifloder och korvsjöar i Peru, Brasilien och Colombia. Dessa habitat kännetecknas typiskt av klarvatten- eller svartvattenförhållanden, med ett substrat bestående av fin sand täckt av ett tätt lager av förmultnande löv och nedfallna grenar. Denna strukturella komplexitet är avgörande för artens överlevnad, då den erbjuder skydd och definierar gränserna för dess komplexa, revirhävdande sociala system.

Morfologiskt uppvisar arten en utpräglad könsdimorfism. Hanarna är betydligt större, uppnår upp till 9 cm SL (standardlängd), och kännetecknas av artens namngivande drag: de första tre till fem taggstrålarna i ryggfenan är exceptionellt förlängda och bildar en tofs som används i agonistiska interaktioner och parningsuppvisningar. Honorna förblir mindre, runt 5 cm SL, med en mer spolformad kropp och kortare, odekorerade fenor. Fenotypisk variation är hög, med ett flertal selektivt framavlade färgmorfer ('Double Red', 'Triple Red', 'Gold') vanliga inom akvariehandeln, vilka ofta uppvisar överdriven färgprakt som normalt inte återfinns i vilda populationer.

Reproduktivt är A. cacatuoides en polygyn, grottlekande ciklid. Dominanta hanar etablerar och försvarar stora revir som omfattar flera honors mindre, avgränsade revir. Honans val av partner påverkas starkt av tillgången på lämpliga lekplatser (grottor). Efter leken tar honan nästan hela ansvaret för yngelvården, inklusive att fläkta äggen, vakta och leda de frisimmande ynglen. Denna intensiva modersinstinkt är ett kännetecken för släktet. Miljöfaktorer, särskilt pH, har noterats kunna påverka könsbestämningsmekanismen hos många Apistogramma-arter, där lägre pH-värden ofta korrelerar med en högre andel honor i en kull. Ekologiskt fungerar den som en bentisk och epibentisk mikro-predator, som livnär sig på ryggradslösa djur, insektslarver och små kräftdjur som silas från substratet. Dess IUCN-status som 'Livskraftig' (LC) återspeglar en bred utbredning och en stabil population, även om lokala hot från avskogning och habitatförstöring kvarstår.