Hoplisoma loxozonum

Loxozonus Corydora, som har sitt ursprung i Colombia, är en liten, stimlevande pansarmal som aktivt söker föda på botten av sötvattensakvarier. Dessa fredliga bottenlevande fiskar är ett utmärkt tillskott i sällskapsakvarier med andra små, icke-aggressiva arter. Eftersom de är sociala av naturen måste de hållas i grupper för att känna sig trygga och visa upp sitt naturliga, aktiva beteende. I akvariet tillbringar de sin tid med att sila igenom bottensubstratet i jakt på mat.

En varierad allsidig kost är avgörande för deras hälsa, och de accepterar gärna högkvalitativa sjunkande pellets, wafers och olika frysta eller levande foder. Dessa fiskar är relativt tåliga men trivs bäst i stabilt, rent vatten med en svag ström. De föredrar svalare tropiska temperaturer och är känsliga för dåliga vattenförhållanden, så regelbundet underhåll är viktigt. En fascinerande egenskap hos denna art är dess förmåga att ibland simma upp till ytan för att ta en nypa luft, vilket är en naturlig anpassning och ett helt normalt beteende. Deras hanterbara storlek och fredliga temperament gör dem till ett populärt val för akvarister.

Loxozonus Corydora är en bottenlevande pansarmal som härstammar från Colombias långsamt flytande floder och bifloder. I sin naturliga miljö lever den på mjuka, sandiga flodbottnar som ofta är täckta av löv och biofilm. Dessa miljöer har vanligtvis lätt surt till neutralt vatten med låg mineralhalt och en svag ström. Att återskapa dessa förhållanden i ett akvarium är nyckeln till deras långsiktiga hälsa. Ett akvarium med ett mjukt substrat, som sand eller fint, rundat grus, är avgörande för att skydda deras känsliga skäggtömmar, som de använder för att söka efter föda. De är kända för att rycka upp ömtåliga växter när de silar efter ätbart, så robusta, väl rotade växter eller epifyter rekommenderas.

Som en mycket social art måste de hållas i ett stim. Att hålla dem i grupp uppmuntrar naturligt födosök och stimbeteende samtidigt som det minskar stress, vilket gör dem mer självsäkra och aktiva. Enstaka individer blir skygga, stressade och mer mottagliga för sjukdomar. De är måttligt aktiva och visar perioder av vila följt av intensiva utbrott av födosök och utforskning över akvariebottnen. Trots sin lilla storlek är de snabba simmare och tillför ett dynamiskt element till akvariets nedre skikt.

Deras allsidiga kost i det vilda består av små kräftdjur, insekter, maskar och växtmaterial. I fångenskap bör detta efterliknas med en varierad kost av högkvalitativa sjunkande pellets eller wafers som basföda. Denna kost bör regelbundet kompletteras med fryst eller levande foder för att säkerställa rätt näring. De matas bäst en gång dagligen, eftersom deras låga ämnesomsättning och effektiva matsmältning innebär att de producerar relativt lite avfall i förhållande till sin storlek, vilket bidrar med en hanterbar biologisk belastning på akvariets ekosystem. Ett unikt fysiologiskt drag är deras förmåga att utnyttja atmosfäriskt syre genom tarmandning. De kommer ibland att rusa upp till ytan för att ta en nypa luft, en fascinerande anpassning för att överleva i syrefattiga miljöer. Även om detta är normalt kan frekvent luftsnappning tyda på dålig vattenkvalitet eller otillräcklig syresättning.

Hoplisoma loxozonum är en art av sötvattensmal som tillhör familjen Callichthyidae inom ordningen Siluriformes (malartade fiskar). Denna art, liksom många av dess släktingar, klassificerades historiskt under det omfattande släktet Corydoras men har omplacerats till Hoplisoma efter nyligen genomförda taxonomiska revisioner som syftade till att skapa mer monofyletiska grupperingar. Den är infödd i flodsystem i Colombia och upptar en specifik ekologisk nisch som en bottenlevande mikropredator och detritivor (detritusätare).

Morfologin hos H. loxozonum kännetecknas av en spolformig kroppsform, lätt tillplattad på buksidan, vilket är väl anpassat för dess bottenlevande livsstil. Liksom andra medlemmar av Callichthyidae skyddas dess kropp av en dubbel rad av överlappande benplattor eller sköldar istället för fjäll. Runt dess nedåtriktade mun finns känsliga skäggtömmar utrustade med kemosensoriska receptorer, vilka är avgörande för att lokalisera föda i substratet. Dess interaktioner med miljön inkluderar att rota igenom substratet, vilket kan bidra till bioturbation, och att konsumera biofilm som växer på ytor. Fysiologiskt är denna art känd för sin anpassning till potentiellt hypoxiska (syrefattiga) förhållanden genom accessorisk tarmandning, vilket gör att den kan komplettera gälandningen med klunkar av atmosfärisk luft. Dess metabolism, syreförbrukning och efterföljande avfallsproduktion är alla låga, vilket återspeglar en energieffektiv livsstrategi som är vanlig bland bottenlevande födosökare. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har ännu inte utvärderat bevarandestatusen för denna art, så den är för närvarande listad som Ej utvärderad (NE).

Att odla Loxozonus Corydora anses vara ett måttligt svårt företag, uppnåeligt för den hängivne hobbyisten som kan återskapa specifika miljömässiga utlösare. Framgång börjar med en välkonditionerad grupp av vuxna individer. För optimala resultat bör en avelsgrupp etableras med en högre andel hanar till honor, såsom två eller tre hanar för varje hona, för att uppmuntra till lek. Att skilja på könen kan göras genom att observera deras kroppsform; könsmogna honor är vanligtvis större, fylligare och har en bredare, mer rundad kroppsprofil sett uppifrån, medan hanarna är märkbart mindre och smalare.

För att framkalla lek bör akvaristen först konditionera fisken i flera veckor med en näringsrik kost av levande och fryst foder. Den primära utlösaren för lek är ett stort vattenbyte med vatten som är svalare än den nuvarande akvarietemperatur. Detta simulerar början på regnperioden i deras naturliga miljö. Att öka syresättning och vattenflöde under denna period kan ytterligare uppmuntra processen. När de är redo att leka blir fiskarna mycket aktiva. Paret kommer att ägna sig åt ett uppvaktningsbeteende som kulminerar i att hanen och honan bildar en "T-position", där honan tar hanens sperma i sin mun för att befrukta sina ägg. Honan kommer sedan att släppa och placera sina klibbiga ägg, som hon bär i en ficka formad av sina bukfenor, på rengjorda ytor som akvarieglaset, filterrör eller breda växtblad. Denna process upprepas tills hon har lagt alla sina ägg.

När leken är över är det avgörande att avlägsna de vuxna fiskarna från avelsakvariet, eftersom de kommer att äta sina egna ägg. Äggen kan lämnas kvar i avelsakvariet eller flyttas till en separat, väl syresatt behållare. Efter några dagar kläcks äggen, och ynglen överlever till en början genom att konsumera sina gulesäckar. När gulesäckarna är absorberade måste ynglen matas med mikroskopisk föda som infusorier, mikromaskar eller flytande yngelfoder. När de växer kan deras kost övergå till nykläckt artemia och finfördelat fling- eller pelletsfoder.