Pilkbladsanubias, även känd som Skogsanubias, är ett fantastiskt val för alla som är nya med planterade akvarier. Dess namn kommer från den distinkta pilformen på dess mörkgröna, läderartade blad. Denna växt är otroligt tålig och förlåtande, vilket gör den perfekt för nybörjare. En av de viktigaste sakerna att veta är hur man 'planterar' den. Till skillnad från många andra akvarieväxter ska du aldrig gräva ner dess tjocka horisontella stam (rhizomet) i gruset eller sanden, eftersom detta får den att ruttna. Istället bör du fästa den på en bit drivved eller en sten med hjälp av bomullstråd, fiskelina eller akvariesäkert superlim. Eftersom den växer väldigt långsamt kräver den inte mycket ljus, gödning eller någon särskild skötsel, och den tar upp de få näringsämnen den behöver direkt från vattenpelaren. Den långsamma tillväxten innebär också att du inte behöver trimma den ofta. Dess härdiga blad är en stor bonus, eftersom de är tillräckligt sega för att avskräcka de flesta växtätande fiskar, som vissa ciklider och guldfiskar, från att ta en tugga. Det är en utmärkt, lättskött växt som ger en frodig, naturlig känsla till vilket sötvattensakvarium som helst.
详细描述
Anubias sagittae är en högt värderad växt bland aquascaping-entusiaster för sin robusta struktur och estetiska dragningskraft. Dess vanliga namn, 'Pilkbladsanubias', beskriver träffande dess bladmorfologi, som har en pilformad bladskiva (lamina) med två distinkta basala lober. Dessa blad är tjocka, vaxartade och har en djup, fyllig grön färg och växer från ett segt, krypande rhizom. Inom aquascaping fungerar den som ett utmärkt mellangrundselement. Dess potentiella höjd på upp till 40 cm gör att den kan fylla vertikalt utrymme, skapa blickfång och effektivt dölja akvarieteknik som filterinsug eller doppvärmare. Dess långsamma tillväxttakt är en betydande fördel i lågteknologiska, långsiktiga akvarielandskap (aquascapes), eftersom den behåller sin form och storlek i månader utan beskärning, till skillnad från snabbväxande stängelväxter som kräver konstant underhåll. För förökning kan växten enkelt multipliceras genom att försiktigt skära rhizomet i sektioner med ett vasst, sterilt blad. Se till att varje ny sektion har minst tre till fyra friska blad och några medföljande rötter för att ge den bästa chansen att etablera sig. Även om den trivs i svagt ljus och utan CO2-tillsats, kan tillförsel av en balanserad flytande gödning främja en mer robust, livfull tillväxt och kan till och med uppmuntra växten att blomma. Denna blomställning under vattnet, en liten, gräddfärgad blomkolv (spadix) omgiven av ett grönaktigt hölsterblad (spatha), är ett tecken på en frisk, mogen växt, även om det är en sällsynt syn i en submers miljö. Ett vanligt problem att vara medveten om är algtillväxt på ytan av dess blad, vilket är en konsekvens av dess långsamma tillväxt. För att mildra detta, placera den i ett område av akvariet med lägre ljusintensitet och milt vattenflöde, och överväg att introducera algätande invånare som Amanoräkor eller otocinclus-malar.
科学描述
Anubias sagittae är en blommande växtart inom familjen Araceae (kallaväxter), med ursprung i de tropiska skogsbäckarna i Västafrika. Dess klassificering som en 'Livskraftig' (LC) art av IUCN indikerar en stabil och utbredd population i dess naturliga habitat. Morfologiskt kännetecknas växten av sitt tjocka, krypande rhizom som fäster sig stadigt på hårda ytor via adventivrötter. Bladen, som bärs på långa bladskaft (petioler), uppvisar en distinkt pilform (sagittat) med en spetsig apex och en hjärtformad bas (cordate). Dess fysiologiska anpassningar gör den exceptionellt motståndskraftig i akvariemiljöer. Som en skuggtålig rheofyt har den en mycket låg ljuskompensationspunkt, vilket gör att den kan fotosyntetisera effektivt i svaga ljusförhållanden. Detta, i kombination med en långsam metabolism, förklarar dess minimala behov av CO2 och näringsämnen, dess långsamma tillväxt och motsvarande låga syreproduktion. Det angivna värdet för 'bioload_reduction' på 3.0, troligen på en relativ skala, återspeglar korrekt denna låga metaboliska aktivitet; dess bidrag till näringsbindning (nitrat, fosfat) är minimalt jämfört med snabbväxande arter. Dess främsta fördel för akvariets ekosystem är att den tillhandahåller en stor yta på sina blad och sitt rhizom för kolonisering av nyttiga nitrifierande bakterier. En viktig försvarsmekanism är närvaron av mikroskopiska kalciumoxalatkristaller (rafider) i dess bladceller. Denna förening gör bladen oätliga för de flesta växtätare, ett vanligt drag inom Araceae-familjen (kallaväxter). Även om dess naturliga habitat kan inkludera flodbanker med högt flöde där den växer över vattenytan (emers), är rekommendationen om 'lågt flöde' i akvarier för att förhindra att de stora bladen samlar på sig skräp (detritus) och för att minska sannolikheten för att opportunistiska alger, som tofsalger (Black Brush Algae), får fäste. Sexuell reproduktion sker via en karaktäristisk kallaväxtblomställning (spatha och spadix), men i ett submers tillstånd är pollinering praktiskt taget omöjlig. Därför är förökning inom akvariehobbyn uteslutande vegetativ, vilket uppnås genom delning av rhizomet.