Anubias hastifolia

Anubias hastifolia, ofta såld som Spjutbladsanubias, är en robust och visuellt distinkt medlem av kallaväxterna (Araceae). Dess mest utmärkande drag är bladens morfologi; de mörkgröna, läderartade bladskivorna (lamina) är hastata, eller spjutformade, med uttalade basala lober som pekar utåt. Dessa blad sitter på långa, smala bladskaft (petioler) som kan sträcka ut sig avsevärt, vilket bidrar till växtens imponerande totala höjd och gör den till ett idealiskt exemplar för bakgrunden.

Denna växt är en rhizomatös epifyt, vilket innebär att den växer från en tjock, krypande jordstam (rhizom) som lagrar näring och förankrar växten på hårda ytor. En kritisk aspekt av dess skötsel är att se till att rhizomen aldrig begravs i substratet, eftersom detta leder till anaeroba förhållanden och dödlig röta. Framgångsrik odling innebär att fästa rhizomen på drivved eller porös sten med cyanoakrylat superlim i gelform eller tråd. Rötterna kommer så småningom att omsluta dekorationen och skapa ett naturalistiskt utseende.

Dess tillväxthastighet är exceptionellt långsam, ett vanligt drag bland Anubias-arter. Denna långsamma tillväxt gör den mycket mottaglig för alger, särskilt tofsalger (Black Beard Algae, BBA) eller gröna punktalger (Green Spot Algae), om den placeras under direkt, högintensiv belysning. För att mildra detta är det bäst att placera den i områden med låg till medelhög belysning eller skuggad av högre, snabbväxande stängelväxter eller flytande flora. Även om den inte kräver CO2-injektion, kommer en stabil miljö med en heltäckande flytande gödning att uppmuntra till friskare, mer robust tillväxt och förhindra näringsbrister, vilka kan yttra sig som gulnande blad (kloros). På grund av sitt låga näringsupptag bidrar den inte nämnvärt till att minska nitrat och fosfat i vattenpelaren.

Förökning är enkel för den tålmodige akvaristen. Det sker genom vegetativ delning av rhizomen. Med ett vasst, sterilt blad kan rhizomen skäras i sektioner, där man säkerställer att varje bit har minst 3-4 friska blad och en solid del av rhizomen för att stödja ny tillväxt. Dessa nya sticklingar kan sedan fästas på dekorationer på andra ställen i akvariet. Under stabila förhållanden kan Anubias hastifolia ibland producera en blomma under vattnet—en krämvit kolv (spadix) omgiven av ett grönaktigt hölsterblad (spatha)—vilket är en fascinerande händelse för vilken akvarist som helst att bevittna.

Anubias hastifolia är en art av blommande växter i familjen kallaväxter, Araceae, med ursprung i Västafrika och kända populationer i Ghana, Nigeria, Kamerun och Demokratiska republiken Kongo. Taxonomiskt tillhör den ordningen Alismatales, en grupp enhjärtbladiga växter som innehåller ett stort antal vatten- och våtmarksväxter. Släktnamnet, Anubias, är en referens till den egyptiska guden för livet efter detta, Anubis, vilket anspelar på växtens förkärlek för skuggiga, svagt upplysta habitat längs skogsbevuxna flodbanker och bäckar. Dess status 'Livskraftig' (LC) på IUCN:s rödlista återspeglar dess utbredda distribution och stabila populationer i dess naturliga utbredningsområde.

Morfologiskt kännetecknas arten av sin tjocka, krypande rhizom, vanligtvis 1-1,5 cm i diameter. Bladskaften (petiolerna) är anmärkningsvärt långa, ofta 30-50 cm, och är generellt mycket längre än bladskivan (lamina). Bladskivan är det mest utmärkande draget, med en hastat till sagitatt (pilformad) form, som mäter upp till 30 cm i längd och 14 cm i bredd. Bladets bakre lober är väldefinierade och sprider sig ofta utåt. Växtens cellstruktur resulterar i sega, läderartade (koriaceösa) blad, vilket fungerar som en fysiologisk anpassning för att avskräcka herbivorer och motstå mekanisk stress från vattenströmmar i dess rheofytiska habitat. Denna art uppvisar fenotypisk plasticitet, där bladens morfologi varierar beroende på miljöfaktorer såsom ljusintensitet och om den växer i emers (ovanför vattenytan) eller submers (under vattenytan) form.

Reproduktion in situ sker både sexuellt och vegetativt. Blomställningen, typisk för Araceae, består av ett hölsterblad (spatha) och en kolv (spadix). Hölsterbladet är en liten, grönaktig, äggformad struktur som öppnar sig för att avslöja kolven, där han- och honblommorna är belägna. I sin naturliga miljö växer den ofta emerst eller semi-emerst, vilket möjliggör pollinering. Vegetativ förökning sker naturligt genom fragmentering av rhizomen. Dess ämnesomsättning är mycket låg, vilket motsvarar dess långsamma tillväxt, en k-strategianpassning till stabila, ljusfattiga och ofta näringsbegränsade miljöer. Detta låga metaboliska behov förklarar varför den inte kräver extra CO2 eller höga näringsnivåer i ett akvarium, eftersom den är anpassad för att effektivt utnyttja tillgängliga resurser.