Trichopodus trichopterus

Denna art, som härstammar från långsamt rinnande sötvattenshabitat i Asien, är ett fascinerande och ständigt populärt val för hemmaakvariet. Dess naturliga miljö, som ofta kännetecknas av tät växtlighet och syrefattiga förhållanden, har format dess mest anmärkningsvärda fysiologiska och beteendemässiga drag. I ett hemmaakvarium är det avgörande att efterlikna dessa förhållanden genom att erbjuda ett rymligt akvarium med lågt vattenflöde och en blandning av tät plantering och öppna simytor. Växter ger trygghet och hjälper till att bryta siktlinjer, vilket är viktigt för att hantera fiskens revirinstinkter.

En viktig fysiologisk anpassning är dess labyrintorgan, som fungerar som en primitiv lunga och gör att fisken kan tillgodogöra sig atmosfärisk luft. Detta ytandningsbeteende är inte bara intressant att observera, utan förklarar också dess förmåga att trivas där andra arter skulle ha det svårt. Trots detta är konsekvent god vattenkvalitet och filtrering fortfarande nödvändigt, eftersom den producerar en måttlig mängd avfall. Den är anmärkningsvärt anpassningsbar och tolererar ett brett spektrum av pH- och vattenhårdhetsnivåer, även om stabila förhållanden alltid är att föredra. Som allätare bör dess kost i fångenskap vara så varierad som möjligt. Ett högkvalitativt basfoder i form av pellets eller flingor bör regelbundet kompletteras med fryst eller levande foder och växtbaserat material för att säkerställa optimal hälsa och färgprakt. Socialt sett är dessa fiskar komplexa. Deras temperament kan variera, men en territoriell natur är vanlig, särskilt hos hanar. De är kända för att visa aggression mot fiskar med långa, fladdrande fenor, som de kan missta för rivaler. Att hålla dem enskilt eller i noggrant uttänkta grupper är ofta den bästa strategin för att förhindra konflikter i ett sällskapsakvarium. De är generellt aktiva och utforskar de mellersta och övre nivåerna av akvariet, vilket gör dem till ett synligt och engagerande blickfång.

Trichopodus trichopterus tillhör familjen Osphronemidae, en grupp sötvattenslevande abborrartade fiskar som vanligtvis kallas guramier. Den klassificeras inom ordningen Anabantiformes, som definieras av närvaron av ett labyrintorgan — en veckad, labyrintliknande suprabrankial andningsstruktur. Detta organ möjliggör fakultativ luftandning, en anpassning till de ofta hypoxiska (syrefattiga) vattnen i dess ursprungliga habitat i Sydostasien, såsom trögflytande floder, träsk och risfält. Detta fysiologiska drag resulterar i en jämförelsevis låg grad av brankial (gäl-) syreförbrukning från vattenpelaren.

Arten uppvisar en sammantryckt kroppsform (kompressiform), då den är tillplattad från sidorna, vilket underlättar manövrerbarhet genom tät vattenvegetation. Som vuxen når den en ansenlig storlek, vilket kräver en stor miljö i fångenskap. När det gäller vattenkemi uppvisar T. trichopterus hög plasticitet och tolererar ett brett spektrum av pH-värden, från surt till alkaliskt, samt ett stort spann av vattenhårdhet. Den kan också tåla mycket låga salthalter. Dess ämnesomsättning är måttlig, vilket bidrar till en medelhög biobelastningsfaktor som måste tas i beaktande i slutna akvatiska system. Ekologiskt fungerar den som en allätare och konsumerar små kräftdjur, zooplankton, insektslarver och alger. Denna flexibilitet i kosten bidrar till dess vida utbredning och framgång. Enligt IUCN:s rödlista över hotade arter är T. trichopterus kategoriserad som Livskraftig (LC), vilket indikerar att den för närvarande inte löper någon betydande risk för utrotning i det vilda. Dess sociala profil är känd för att vara könsberoende, där hanar ofta uppvisar mer utpräglad territorialitet.

Att odla denna art anses vara ett måttligt svårt men uppnåeligt projekt för den engagerade akvaristen. Ett separat odlingsakvarium rekommenderas starkt för att säkerställa högsta möjliga överlevnadsgrad för ynglen. För att börja bör ett kompatibelt par väljas ut. Att könsbestämma fisken görs mest tillförlitligt genom att undersöka ryggfenan; hanar har vanligtvis en längre, spetsigare ryggfena, medan en honas är kortare och mer rundad. Det utvalda paret bör konditioneras i flera veckor med en näringsrik kost av proteinrikt levande och fryst foder för att få dem i lekkondition.

Denna art är en skumbobyggare. Hanen konstruerar ett bo av salivbelagda bubblor, ofta med bitar av flytväxter, vid vattenytan. Det ideala odlingsakvariet bör ha mycket lugnt vatten, en något sänkt vattennivå för att underlätta bobygget och ett överflöd av flytväxter som till exempel Riccia eller hornsärv som kan agera fästpunkter. Temperaturen bör hållas i den varmare änden av deras föredragna intervall för att framkalla lek.

När boet är byggt kommer hanen aktivt att uppvakta honan och leda henne under det. Leken sker i en omfamning där honan släpper rom som sedan befruktas av hanen. Hanen samlar ihop de flytande romkornen och placerar dem försiktigt i skumboet. Omedelbart efter att leken är avslutad måste honan tas bort från akvariet, eftersom hanen blir extremt beskyddande över boet och kommer att aggressivt jaga bort henne, vilket kan orsaka skada. Hanen kommer flitigt att vakta boet och sköta om rommen tills de kläcks, vilket vanligtvis tar en till två dagar. När ynglen blir frisimmande bör även hanen tas bort, eftersom hans föräldrainstinkter kommer att avta och han kan börja se ynglen som mat. De mikroskopiska ynglen kräver infusorier eller flytande yngelfoder de första dagarna, varefter de kan övergå till nykläckt artemia och pulveriserat flingfoder.