Paracaridina meridionalis
South China Bee Shrimp

Vetenskaplig klassificering
Snabb statistik
Information för akvariebygge
Om denna art
Grundläggande beskrivning
Sydkinesisk biräka är ett litet, fascinerande kräftdjur från Asien som är ett utmärkt tillskott i ett fredligt akvarium. Den kallas ofta för Sydlig biräka och är ett socialt djur som trivs bäst i grupp, så det är bäst att hålla minst sex av dem tillsammans. De är utmärkta små städare för ditt akvarium, då de ständigt betar på alger, matrester och andra små partiklar, vilket hjälper till att hålla miljön ren. Man ser dem oftast leta mat längs botten av akvariet eller utforska inredningen.
När det gäller skötsel är de hanterbara för en engagerad nybörjare. De föredrar ett stabilt, väletablerat akvarium med svalare vatten, liknande rumstemperatur. Även om de kan anpassa sig till en rad olika vattenförhållanden, tycker de inte om plötsliga förändringar. De är inte kräsna med maten och äter glatt särskilda räkpellets, wafers och även blancherade grönsaker som spenat eller zucchini. På grund av sin mycket lilla storlek bör de endast hållas tillsammans med andra små, fredliga akvarieinvånare som sniglar eller mycket små fiskar som inte ser dem som ett mellanmål. Med god skötsel kan dessa intressanta räkor leva i cirka två år och tillför aktivitet och intresse till din undervattensvärld.
Detaljerad beskrivning
Paracaridina meridionalis, känd inom hobbyn som Sydkinesisk biräka, är en fängslande art för den erfarne akvaristen. Dess 'medel'-svårighetsgrad beror på en känslighet för fluktuationer i vattenparametrar snarare än specifika, snäva krav. Nyckeln till framgång är stabilitet. Ett moget akvarium, som har varit igång i minst några månader, är avgörande eftersom det ger de stabila förhållanden och den initiala biofilmstillväxt som dessa räkor är beroende av. De trivs i milda strömmar, vilket gör luftdrivna svampfilter till ett idealiskt val. Svampfilter ger inte bara det nödvändiga låga flödet utan erbjuder också en massiv yta för biofilm och nyttiga bakterier att kolonisera, vilket fungerar som en konstant matkälla och ett nav för biologisk filtrering.
Som allätare bör deras kost vara varierad. Även om de är flitiga konsumenter av biofilm, alger och detritus, bör detta naturliga födosök kompletteras. En högkvalitativ sjunkande pellets eller wafer kan utgöra basen i deras kost, och ges dagligen i små mängder. Övermatning bör strikt undvikas, eftersom deras låga metabolism och avfallsproduktion innebär att de bidrar mycket lite till akvariets biologiska belastning, men oäten mat kommer snabbt att förorena deras miljö. Att komplettera kosten en eller två gånger i veckan med blancherade grönsaker (t.ex. zucchini, spenat, grönkål) eller specialfoder säkerställer att de får alla nödvändiga näringsämnen.
Socialt uppvisar de ett typiskt stimbeteende. En liten grupp på sex är minimum, men en större koloni på tio eller fler kommer att resultera i ett mer naturligt och självsäkert beteende, där räkorna blir mer synliga och aktiva under dagen. De är fredliga och sårbara, vilket gör valet av akvariegrannar kritiskt. Idealiska sällskapsdjur inkluderar andra dvärgräkor (var uppmärksam på eventuell korsningspotential), små sniglar och äkta nanofiskar som vissa Boraras-arter. Alla fiskar med en mun stor nog att rymma räkan är ett potentiellt rovdjur.
Odling är måttligt lätt under optimala förhållanden. De förökar sig helt i sötvatten, vilket innebär att äggen kläcks till fullt utvecklade miniatyrräkor som inte kräver ett separat bräckvattenlarvstadium. Att tillhandahålla gott om gömställen, såsom mossor (t.ex. Javamossa) eller Chollaträ, ökar överlevnadsgraden för räkynglen genom att erbjuda skydd och kompletterande matkällor. Det är värt att notera att denna art är listad som Sårbar (Vulnerable) av IUCN, vilket tillför en dimension av bevarandevärde till framgångsrik odling i fångenskap av hobbyister.
Vetenskaplig beskrivning
Paracaridina meridionalis är ett sötvattenlevande tiofotat kräftdjur från familjen Atyidae, med ursprung från subtropiska regioner i Asien. Dess taxonomiska placering inom Paracaridina skiljer den från de vanligare hobbysläktena Caridina och Neocaridina. Dess IUCN-status som 'Sårbar' (VU) indikerar betydande hot mot dess vilda populationer, troligen orsakat av habitatförstöring och överinsamling, vilket understryker värdet av bevarandeprogram genom odling utanför dess naturliga miljö (ex-situ).
Artens fysiologiska profil pekar på en anpassning till stabila, lågenergimiljöer. Dess preferens för vattensystem med lågt flöde, i kombination med en låg ämnesomsättning, mycket låg syreförbrukning och minimal avfallsproduktion (biologisk belastningsfaktor på 0,3), tyder på att den lever i ekosystem som långsamt rinnande skogsbäckar eller pölar där närings- och syrenivåerna kan vara måttliga men konstanta. Den specificerade toleransen för lätt bräckta förhållanden (upp till 0,5 ppt) är minimal och indikerar att den är en äkta stenohalin sötvattensart, där denna lilla tolerans sannolikt underlättar osmoreglering i mjukvattenmiljöer.
Ekologiskt fungerar P. meridionalis som en bentisk och epibentisk primärkonsument och detritivor. Dess diet består av biofilm, alger och nedbrytande organiskt material. Denna roll är avgörande för näringsomsättningen i dess naturliga habitat, då den bryter ner komplexa organiska material och gör dem tillgängliga för andra trofiska nivåer. I en kontrollerad akvariemiljö gör detta beteende den till en effektiv mikrostädare.
Reproduktionen följer en direkt utvecklingsstrategi, vilket är vanligt bland Atyidae-räkor som lever helt i sötvatten. Den 'måttliga' förökningstakten antyder att även om den inte är lika produktiv som vissa Neocaridina-arter, kommer den att föröka sig tillförlitligt när dess specifika vattenparametrar — särskilt mjukt till medelhårt vatten (54-143 ppm) och ett lätt surt till neutralt pH — upprätthålls med hög stabilitet. Äggen kläcks till fullt utvecklade postlarvala juveniler och kringgår därmed en planktonisk larvfas. Denna livscykelstrategi är fördelaktig i slutna sötvattensystem, eftersom den eliminerar behovet av larvmigration till olika salthalter och förenklar protokoll för odling i fångenskap. Forskning om dess exakta lekstimuli och yngelutveckling skulle kunna ge ytterligare stöd till bevarandeinsatser och hållbart vattenbruk för akvariehandeln.