Betta imbellis

Betta imbellis, allmänt känd som fredlig kampfisk eller halvmånekampfisk, erbjuder en givande upplevelse för den hängivna akvaristen som vill utforska bortom Betta splendens. Även om dess artepitet imbellis översätts till 'fredlig', är detta en relativ term. De tillhör Betta splendens-komplexet och har kvar sina revirinstinkter, särskilt bland hanar. Nyckeln till att hålla dem framgångsrikt är att hantera denna aggression. En enskild hane kan hållas med en grupp honor i ett välplanterat akvarium, eller så kan ett par hållas tillsammans. För en konstellation med flera hanar krävs ett betydligt större och tätt inrett akvarium för att bryta siktlinjer och låta varje hane etablera ett revir. Ett tättslutande lock är icke-förhandlingsbart på grund av deras förmåga att rymma från akvariet.

Att återskapa deras naturliga biotop är det bästa sättet att säkerställa deras hälsa. De härstammar från de långsamt rinnande, vegetationsrika vattnen i Asien och trivs i svartvattensförhållanden. Att använda botaniska produkter som catappalöv kommer att släppa ut tanniner, vilket naturligt sänker pH-värdet och mjukar upp vattnet, vilket efterliknar deras föredragna habitat och stärker deras immunförsvar. Vattnet ska vara varmt och stabilt, med mycket lågt flöde för att undvika att stressa dem. Sällskap i akvariet bör väljas med omsorg; undvik andra labyrintfiskar, fenbitare eller alltför livliga fiskar. Små, fredliga karpfiskar som chili-rasboror eller himmelsk pärldanio, som uppskattar liknande mjuka, sura vattenförhållanden, kan vara lämpliga kompanjoner.

Avel på B. imbellis är ett uppnåeligt mål för den medelerfarna akvaristen. De är skumbobyggare; hanen bygger ett bo av salivbelagda bubblor vid vattenytan, ofta under ett flytande blad. Efter en uppvaktningsritual omfamnar hanen honan för att befrukta äggen, samlar upp dem i sin mun och placerar dem i boet. Efter leken tar hanen på sig ensam föräldravård och vaktar boet aggressivt. Det är standardpraxis att ta bort honan vid denna tidpunkt för att förhindra att hon skadas av den beskyddande hanen. Att konditionera paret med en rik kost av levande foder och fryst foder är avgörande för att framkalla lekbeteende och säkerställa friska yngel. Ynglen är mycket små och kräver infusorier eller annat mikroskopiskt levande foder under den första veckan av sina liv innan de kan gå över till större föda som nykläckt artemia.

Betta imbellis är en sötvattenslevande labyrintfisk som tillhör familjen Osphronemidae. Som medlem av Betta splendens-komplexet delar den betydande morfologiska och beteendemässiga drag med sina artfränder, inklusive närvaron av ett suprabrankialt labyrintorgan för att andas atmosfärisk luft. Denna anpassning gör att den kan frodas i de ofta syrefattiga, stillastående och grunda vattendragen i sitt inhemska utbredningsområde i Sydostasien. Dess spolformiga kroppsform är väl lämpad för att manövrera genom tät vattenväxtlighet.

Artepitetet imbellis, som betyder 'okrigisk' på latin, betecknar dess jämförelsevis reducerade intraspecifika aggression jämfört med B. splendens, ett drag som har varit föremål för etologiska studier. Detta är dock kontextberoende, eftersom hanar förblir revirhävdande, särskilt under fortplantningsperioder. Den sociala strukturen påverkas av kön; samboende mellan flera hanar kräver omfattande rumsliga resurser för att mildra antagonistiska möten. Arten uppvisar könsdimorfism, där hanar vanligtvis visar mer livfulla, iriserande färger och förlängda fenor, ett resultat av sexuellt urval.

Ekologiskt sett upptar B. imbellis en nisch som kännetecknas av mjuka, sura svartvattensmiljöer, ofta med ett pH under 6,0 och försumbar karbonathårdhet. Dess osmoregulatoriska system är anpassat till jonfattigt vatten med låg total halt av lösta fasta ämnen. Även om den primärt är en sötvattensart, kan dess tolerans för minimal salthalt tyda på en förmåga att bebo miljöer med svag kustpåverkan. Dess föda in situ består huvudsakligen av land- och vattenlevande ryggradslösa djur, vilket positionerar den som en insektivor/karnivor nära vattenytan.

Fortplantningen följer ett mönster av faderlig omvårdnad. Hanen bygger ett skumbo och, efter en komplex uppvaktningsritual, sköter han ensam bevakningen av ägg och yngel. Denna reproduktionsstrategi innefattar en betydande föräldrainvestering från hanen. Dess bevarandestatus är klassificerad som Livskraftig (LC) av IUCN, men lokala populationer kan hotas av habitatförstöring och avrinning från jordbruk, vilket kan förändra de specifika vattenkemiska parametrar som är nödvändiga för dess överlevnad och fortplantning. Genetisk integritet är också ett bekymmer på grund av potentialen för hybridisering med förvildade populationer av den närbesläktade B. splendens.